PostT – DaDa = FöR – Allt ! – ! – !

En sak som jag har märkt gällande måleriet och dess utförande i relation till en ”färdig” bild, är att ju mer iögonfallande och visuellt upp-laddad en bild är i utförandet, desto mer ansträngt tycker jag att det är att se på den efteråt. Dvs de målningar som har en mer dämpad energi-ton är enklare att vilja “ge tid åt” när de är ”klara”. (citationstecken därför att jag anser att verk tillkommer i mötet med betraktaren och är således, i sitt objekt, bara en del av konstverket). Tänker att målningar är, som alla relationer, bäst fungerande om det finns en balans i fördelningen av ”lyssna – sända ut”.

Att betraktaren ges andrum att själv kunna tala/tänka för att orka titta/ta del av konstverket? Har aldrig tänkt i termer som att en målning ska fungera i ett rum som en jämlik deltagare.

Men Såg DADA dokumentären igår på svt-play. Det känns väldigt opunkigt att vara punk 2016. Kontraproduktivt. Idag är det snarare – att vara FÖR och tillmötesgående som är post Da-daism. Det är mycket som ska förändras i samhället, levnadsvillkor som måste fördelas globalt jämlikt. Smart, tillmötesgående, tillmöteskommande, inlyssnande i Dialog: kan det kanske ske, för vi har verkligen inte tid, att fortsätta skrika, om vem som har rätt och vem som har fel. Hoppas att tillräckligt många förstår att det är viktigt att rösta om 22 dagar och inte tror att “anti allt” är en långlivad lösning,,alternativt trotsrösta på galningen Trump.

Om jag i varje möte kompromissar att mötas på halva vägen så sker en gradvis hållbar förändring. Edward Lorenz teori, att små förändringar i initialvärden kan ge upphov till stora och oförutsägbara förändringar, tar jag med mig när jag målar idag.

mahatma_gandhi

Mahatma Gandhi

 

Till nästa gång å Heja Hillary Clinton Heja/Windy