I shut my eyes in order to see – Gauguin

Är påväg att tillfriskna. I dessa tider vänder sig många inåt, för att se ett större sammanhang, en inre frid. Så även jag. Läser mycket, böcker som inspirerar till målningar men också research till en artikel jag skriver på. Just nu om konstnärer som vänder sig bort från världen för att nå världen. Läser bland annat “Tell them I said no” – Martin Herbert som samlat essäer av 10 konstnärer, ex Agnes Martin, som arbetat så.

Bilder jag tittar på till mitt eget måleri är främst Vuillard och Bonnard. Att tolka en Bonnard är som en resa till en inre kärna, vi alla människor delar, men sällan vidrör på djupet. Jag ska börja måla en serie med liggande pianokvinnor som upplöses i grönska. Upplöses av liv. Syntetismen har länge lockat mig på grund av det andliga som finns i att förenkla former till stora rena ytor. Och om Cloisonnismen återkommer jag till, av franska “skiljevägg”. En Konstgenre som kännetecknas av platta färgytor avgränsade med tjocka konturer. Det finns ett “språk” med att arbeta på detta sätt, som jag inspireras av. Stilen utvecklades av franska symbolisterna på 1880-talet.  /W

_.Madame_cloison

Pianokropp med skiljevägg, äggoljetempera på lin, 61×50 cm, år 2017.