Thank You

Now I know who this sleeping creature is on stage, behind the curtain,

restful_peace900

it all comes to me clearly, these peaceful forms i´m working with, are all together ”a wider picture of a sleeping chaos” with an open eye. Yeah, Even though it feels like im going to die, or a world war three will take place within, i have to continue doing this, for me.

I started four weeks ago writing on a novel about my life, and i´m writing faster than reality, it feels, anyhow, so easy it comes, now up in over 300 pages, and this time i havent even snatched a word that didn’t come directly from the source; Me. It is scary though and i might be lost, but at least I´m free. Parallell to the writing I´m doing some pr for the book:) at Svenska Konstnärernas Förenings spring exhibition by participating with the painting ”Det Tjurigaste ämnet av en Fur” 110 x 110 cm,  Thank you SKF for bringing the title ”Årsringar” to all of us members in your last email, I fell in love with the word ”Tjurved” in the appurtenant text, it is funny mindbending in the wittiwittiest way.

Welcome to ”Årsringar” Svenska Konstnärers Förening May 23 – June 16, 2019. Smålandsgatan 7 Stockholm

Igår kväll och nu på förmiddagen var jag dock tvungen att skriva ett nytt förord till boken, därför att jag blev inspirerad av ämnet på SKF:s text och titeln på vårutställningen. Den kändes som skapt för en “tjurveds fur sprungen ur en rund gren” som vägrar att bli kluven i bitar. Nedan finns det nya förordet att läsa, med förevändning att den kan komma att ändras igen. Snyggas till och korrigeras förstås. Det är inte lätt att skriva en roman, även om dialogen och historien redan finns, så är det här ett nytt sätt för mig att ge mitt måleri en värdig historia, som är sann. Boken kommer att lanseras i samband med min kommande separatutställning, som jag inte vet var eller när den kommer att visas. Jobbar på det.

Förord.

Jag heter Malte och är konstnär, men beter mig som tjurved, därför att mina årsringar är mörkare än de normala människornas. Tjurved bildas främst på nedsidan av lutande träd, för den kapitulerade växer böjd, men strävar att komma i stående ställning igen. Varaktigt tryck, är en förutsättning för tjurvedsbildning. Den klyvs ogärna itu, den är så att säga tjurig.

Det här är en roman om mig. Varje händelse har ägt rum på riktigt, varje dialog likaså, liksom varje tanke, är sann och opaketerad för att varken behaga, vara rabulistisk eller till gagn åt någon annans nedmontering av kapitalismen. Den här berättelsen handlar om Kärlek. Om det komplexa i att älska någon som gör en illa. Att göra illa någon som älskar dig tillbaka. Att bara ha potential till att göra sig själv hel, eftersom kropp och själ redan är bruten. På riktigt, och inte som en lek med identiteter, för jag är flera personligheter, redan sedan barn. Har jag lärt mig att kunna överleva just så. De saker jag har valt att ändra på har ingens relevans i romanen, utan är medvetet gjorda med hänsyn till anhöriga. Jag älskar dem mer än mitt eget liv. Förlåt om jag sårar någon, det är aldrig min avsikt.

 But Who do you think would be interested in You?

Hon sa så till mig, stammar T snyftande och gråter. Mascaran rinner ned för de perfekta hallonskära kinderna.  Malte klappar henne på ryggen och, som vald delat ordförandeskap i elevkåren, känner han ansvar, att stå upp för den som blir nedtryckt med ena handen, och upplyft med den andra, han måste helt enkelt fråga den där professorn. Malte går fram till henne i matkön ett par timmar senare – can i talk to you a minute? – sure, yeah. Säger hon och ler med strålande vackra ögon. De går avsides några meter. – I heard one of your students was crying? – that is non of your business, säger hon avmätt – well , i dont think that it is ok and i think you should talk to her and perhaps apologize?, säger malte hövligt och ser henne lugnt in i ögonen. – I cant beleive you are talking to me like that, dont you EVER do that again, is that understood? Hon höjer ena fingret som en skolfröken tänker Malte och svarar – Ok fine, i will not talk to you again but i can go and talk directly to ML the principal herself, and tell her you make your students into tears. Because this is not the first time actually, that i hear in the corridors about your harsch methods, säger malte. – well do so! Väser den stolta kvinnliga professorn och går tillbaka med bestämda steg till kön.

Dagen efter ser Malte henne igen i skolans cafeteria, när professorn får se Malte går hon på höga stilettklackar rakt fram till honom. – I cant believe you actually did that, i could loose my job, you are so disrespectful and do you know that i have networks in all jurys for all scholarships here in Sweden, so Good luck Malte, you gonna need that!

Så med det sagt, släpper jag taget om martyrskapets åderlåt, för den här boken kommer inte att medvetet peta på någon, eller försöka göra rätt för sig. Den är heller inte tjurig på det viset som en sur självupptagen gubbe är. Den är bara omöjlig att klyva itu och det kan ju i och för sig göra vissa läsare tjuriga, men det finns ingen sådan avsikt heller. Det är helt enkelt försent för det. För jag har skrivit en bok som handlar om mig och mina kärleksrelationer. Kärleken till två andra konstnärer som, på grund av att de är mångt mycket mer intressanta personer, än jag någonsin kommer att vara, får hjälpa mig att fylla den här romanen med passion. Detta med ett förhoppningsvis roligt, smart och ömt innehåll, som jag hoppas kunna göra rättvis, genom ett autodidakt författarskap. För att vara snäll är gratis, och att vara elak kan kosta liv, tänker Malte, och syftar främst på hans egen ångest över att Vilgot kunde ha levt idag, en av huvudkaraktärerna i boken, om Malte bara hade valt deras kärlek framför konsten. För konsten är ett monster för Malte, ett vidunder som trycker inifrån, men som naturligtvis inte står i skuld till mordet på hans bästa vän och före detta älskare. Maltes monster beter sig snarare som ett konturlöst stycke kött som gräver och gräver där det går, och som med ömhet, kommer ut och berättar historien om Kärleken, likt ett sår. Den här boken skriver jag fyrhändigt, med enda avsikten att förena Kärleken till Konsten. Att få mig och andra att inse hur relationer är det mest betydelsefulla, när vi alla och envar närmar oss ett slut.

 

Tack Pascal min gamle sjöbuse, Tack Vilgot, även om du inte kan läsa det här, finns du i så många hjärtan.

/Malte

 

 

 

texten är skyddad av upphovsrättslagen