tiden rinner ur

Det var sorgligt att läsa idag att Ingela Lind gått ur tiden. Även om jag personligen inte haft kontakt med Konstkritikern så har jag läst om konsten genom hennes blick så många gånger. Blivit inspirerad, fått lära mig saker och sett nya ingångar till den värld som jag känner är livsviktig. Konsten.

Tiden rinner i en ständig ström. Ibland känns den orättvis, som ett monster som tar verkligheten ifrån en. Ibland är den en vacker stilla ödmjukhet, inför vilka vi håller närmast.

 

Försöker påminna mig om att vara i nuet, även om det känns svårt. Svårt för att jag jäktar så ofta, till vad? Alltid är det något nytt att springa emot. Och tiden den rinner lika snabbt som fort. Jämsides, oavsett om jag står stilla.

Imorgon ska jag hänga utställningen på Enköpings konsthall. Vernissage på lördag. Har anlitat en assistent, för första gången, som ska vara med imorgon och jobba. Jag håller på att lära mig att ta det lugnare, och vara i nuet. Låta tiden vara som “ett uppgrävt ur från historien”. Sparad tid så att säga. Det ska bli roligt.

 

/Windy

ur_tiden_closeupur_tiden

 

>3>3>3